Kitekurser for your life!
17 april och en perfekt start på säsongen här hemma i Sverige. Utsiktens gymnasium är sjukt kul att ha på besök här i Göteborg. De har de senaste åren lyckats pricka in solsken och perfekt vind för att prova på kite. Snart kommer det upp lite bilder från en fantastiskt härlig dag. Efter en lång semester i Costa Rica hade jag nästan glömt av hur kul det är att instruera.
Jag blev utkickad ur Brasilien. Trots att jag var gift med en brasse räckte inte det för att få stanna. Om jag skulle ansöka om uppehållstillstånd där skulle jag bli fast i landet i minst 2 år. Och eftersom federala polisen skyllde på att ”datron sa” att jag egentligen bara skulle få stanna 45 dagar som inte skulle gå att förlänga, men som jag lyckades förlänga 2 gånger från en annan delstat till en vistelse på sammanlagt 4 månader. Min man fick inte komma till Sverige då han låg under handläggning för uppehållstillstånd i Sverige. När jag kom hem till Sverige i januari fick jag reda på att han kanske inte skulle få komma till Sverige förän i september, när det var dags att dra tillbaka till Brasilien.
Suck tänkte jag nygift och så får jag inte ens vara med min man. Det fanns bara en utväg. Stackars oss fick resa till Costa Rica för att mötas. Hela 6 veckor fick jag där. Jag som älskar att resa själv hade turen att få en vecka själv först. Innan mannen dök upp. Jag hade turen att komma till ett hostel som var sjukt skönt. Alla var grymt avslappnade, och inställda på surf. Jag hade en grym första vecka. Sen dök min man Joao upp med ett annat par som vi umgås mycket med i brasilien. Vi hyrde en bungalow tillsammans och hade det huuuuur bra som helst. Tyvärr fick det andra paret resa hem pga lite tråkiga omständigheter. Vi saknade dem, men hade det också fantastiskt härligt själva. Vi träffade massa kul folk som brukade komma dit varje år och blev inbjudna på Hare krishna middagar och annat kul.
Costa Rica är ett helt fanatstiskt land. Solnedgångarna var helt fanatsastiska. Varje kväll sa jag till mig själv. Det här är den bästa stund i mitt liv. Temperaturen helt perfekt inte för varm och inte för sval väldigt svenskt LAGOM. Färgerna sjukt vackar, med det blåa havet, blåa himlen, oranga solen, och den gröna djungeln rätt på stranden. Såååå sjukt vackert. Att det sen fanns vågor varje dag gick inte att klaga på. Vi hoppas att kunna resa tillbaka nästa år. Varje gång jag tittar på bilderna gör det nästan ont, för jag vill såååå mycket tillbaka.
Lägger upp massa bilder nu och hoppas att få ihop ett bildspel längre fram om hela resan.
Efter en härlig säsong i Brasilien skickar jag en liten videohälsning:)
Den här säsongen blev inte riktigt som jag tänkt mig. När jag landade in i Brasilien säger polisen, du får 45 dagar att stanna. Va, sa jag som hade planerat att vara där i 6 månader. Snackar du mycket så skickar vi hem dig direkt. Bäst att vara tyst tänkte jag då jag vet hur brasilianska polisen fungerar. Jag och Joao hade väl tidigare pratat om att kanske gifta oss, så varför inte få tummen ur tänkte vi. Men det var lättare sagt än gjort. Jag höll på att missa mitt eget bröllop då alla papper och dokument dröjde och man får bara gifta sig om man är legalt i landet. Efter mycket krångel hit och dit drabbades jag av min vanliga tur och träffade på en advokat som jag lärt känna året innan. Jag fick flyga till delstaten där hon bodde och kunde först förlänga med två månader och sedan flyga dit en gång till för ytterligare en 1 månads förlängning, så att jag kunde vara med på mitt eget bröllop:)
Två veckor innan fick familjen hemma i Sverige reda på datum och bästa bror Mike dök upp som en överraskning. Han bara stod där på stranden en dag när jag kom hem ifrån en härlig kitesession. Och tur var det för han lyckades fånga en och annan fin bild från kvällen.
Det var en helt fantastisk dag i all enkelhet. Vi spred ut till de vi kände i byn att vi skulle ha en liten tillställning på stranden. Gjorde lite fisksoppa, grillspätt och den berömda chokladkakan som säljs på torget dukades upp. Sen fick folk slå sig ner vart de ville på stranden. Inget jobb, med stolar, bord eller bordsplaceringar för den delen:) Extra kul var att några elever jag haft från Sverige just då hade ett stopp hos oss på en jordenruntresa och ett annat svenskt par som vi träffat två år tidigare råkade vara där just då, samt en kille som vuxit upp i samma lilla samhälle i Sverige som jag:)
Då var det dags igen. Tävling på G och jag hade egentligen bestämt mig för att inte vara med. Hade vunnit en liten nationell freestyle tävling dagarna innan och var inte så sugen på att slarva bort en hel dag till med mycket väntan och lite egen tid på vattnet. Men så kom Joao min kille hem, jätte stolt och berättade att han hade betalt min inskrivningsavgift med de pengar han vunnit från en vågkitetävling. Ja, ja det var ju bara att se glad ut och släpa sig dit. Och med facit i hand så var det rätt kul ändå, trots mycket väntan. Inte fel var det heller att casha in 3200 kr i prispengar, där jag valde att skänka en del till en utav de lokala förmågorna som var med och tävlade. Det gick till en operation som hon behövde göra. Tävlandet i sig tycker jag är rätt så långtråkigt, men man blir otroligt peppad efteråt att sätta nya trick. Så något gott för det alltid med sig.
Äntligen är det dags igen. Inte för att det inte har varit hen härlig sommar här hemma, men sista tiden innan man skall iväg är bara för trist. Flyttpacka, flyttstäda, panik torka våtdräkter och försöka få dryga 150 kg att bli typ 100 är väll ingen enkel ekvation. Skall bli mycket intressant att se om flygfolket om några timmar kan vara trevliga kl 5.30 på morgonen. Och jag som kommer att komma dit utan att ha sovit en enda timma kommer att ha ännu svårare om de börjar tjafsa. Snälla goda, ja jag vet inte vem man skall be till i det här läget. Men snart är jag där iaf och det skall bli sååååååå underbart att få kita i bara boardis och linne:)
I takt med att kitesurfingen bara växer och växer är det också fler tjejer som attraheras av sporten. Riktigt kul är det, när det bara av en slump är så att man har 4 tjejelever på en och samma dag utan att man ens ha försökt matcha ihop dem. En riktigt härlig dag fick vi till. Lite synd tyckte jag dock, om Ulrika och Karin som fick stressa iväg till sin lördagsmiddag, men vad jag förstod så var kvällens samtalsämne iaf solklart.
Ja, det tutade i ordentligt 20-25 m/s. Vi hade nog tänkt att köra vågkite, men att köra strapless kite när minsta kiterna är 6 och 7m kändes lite si sådär i den vinden. Så vi passade på att vågsurfa lite i stället. Ja, det tog minst sagt en stund att förstå hur de slöa vågorna i Läjet funkade, men efter ett tag gick det ju allt att fånga en och annan, men vad jobbigt det var att paddla med våtdräkt på. Jag säger bara Peru peru, want to get back. Vi hade iaf en härlig dag och nu var det ju helt fantastiskt att kunna krypa in i en husbil medans regnet piskade hårt efter ett gott surf. Att dagen efter vakna upp på sin födelsedag och få bästa kitedagen någonsin i läjet. Bara jag och Joao i flera timmar, sol och fina, fina kickers. Och i födelsedagspresent belv det två nya trick att bocka av:)
Vind, vind, i sikte och elever sugna på flerdagars kite. Vi hade hela Torkelstorp för oss själva första dagen, då många verkar ha börjat jobba efter semestrarna. Tack Mikael och Madde för härliga dagar.
Ja, bekväm blir man med åren. Efter att tidigare ha bott en hel sommar i den blåa folkan som sen blev rosa, kändes det inte helt fel att lyxa till det med en riktigt husbil. Man skall ju sova som en prinsessa även när man är ute på havet. Kul är det då också att man kan ha elever som stannar över natten så att de invigs på riktigt i det härliga kitelivet:) Ja, men jag måste ju hotta upp husbilen på något sätt. Jag är van att vara glädespridare med den rosa bussen som folk stannar, pekar, vinkar och skarattar åt. Nu får man helt plötsig Husbilstdidningar i brevlådan och tyskatyrister som vinkar istället. Ja, ja man kan inte få allt här i livet, men en sak är säker, Jag kommer aldriga att överge min rosa kärlek.
