Kitekurser for your life!
När det inte blåser på ett tag börjar abstinensen krypa en in på skinnet. Men då finns bästa änggårdsbergen som räddar allt. Änggårdsbergen är full av stigar i alla dess svårighetesgrader. Det är nog det bästa komplimet som finns till kitesurfingen, för det går att cykla i alla väder. Man behöver inte vänta på att polaren skall kunna följa med, man behöver inte vänta på vinden, det är bara att sticka ut precis när du vill.
För andra gågen organiserar Wild Kite Life inströktörsutbildning. Den här gången var det Tiago Rocha från portugal som var examinator. Han gjorde ett fantastikt fint jobb och vi hade en underbar vecka i Varberg med ett härligt gäng. Kul var också att det var så många portugistalande på plats, då Tiago är Portugis, en av killarna som gick kursen är Brasse, Joao var också där, samt jag och Leif som hängt i Cumbuco.
Joao växte upp i Cumbuco, bara 5 km från den välkända lagunen Cauipe. Ett av världens mecka för kitesurfing, med vind varje dag under säsong. Inte en ändaste gång har han testat att kitsurfa i en av världens bästa laguner, med varmt vatten och sol. Men med på Kahunas kitecamp fick han dra sina första repor med brädan i en av sveriges bästa laguner Kovik, på Gotland.
Lustigt nog av en slump så träffade Joao och jag på Pia-Maria och Nikola, ett par vi bekantat oss med i Cumbuco. Kitevärlden är lite när allt kommer om kring:)
Wild Kite Life var inbjudna till KiteCamp på Gotlands pärla Hamra med Kahuna Travel Humlan (min blåa folkabuss som skall målas råsa) rullade från GBG mot Oskarshamn i förraveckan för att ta färjan över till Gotland. Vi blev varmt omhändertagna av Micke och Ann-Sofie, hjärnorna bakom Kahuna Travel. Efter lite skönt häng i Visby for vi vidare mot Hamra där Campet skulle vara. På vägen stannade vi för att njuta lite av morgondagens vind som redan hade börjat byggas upp. Jag kan nog inte komma på ett bättre sätt att fira 1a maj helgen på än ett Kite Camp på Gotland. Inom rimliga avstånd finns det kitemöjligheter i alla riktningar. Och vilket ställe, Hamra Krog och Krukmakeri där vi slog läger. Snacka om att vi blev väl omhändertagna, varje morogn serverades smaskig frukost och möjlighet till att ta med lunchmacka. På kvällarna var det vedeldad pizza, taco buffé och grillparty vid Pacos bar. För att inte glömma den grymt efterlängtade bastun som sattes på efter heldagar i blåst och kyla. Det var ju trots allt bara 1a maj:)
Wild Kite Life fick genomföra sin ”blöta” kursperemier under denna härliga helg. Vi hade smygstartat lite med ”prova på” dagar på land hemma i Göteborg, men nu var det första dagen eleverna fick bli blöta. Tro det eller ej, men så farligt kallt var det inte. Även om det tog emot att behöva ta av sig våtdräkten för en liten kissepaus:).
För andra året i rad så kommer Utsiktens äventyrsgymnasium och testar kite. Hade jag fått gå om gymnasiet, så vet jag ju helt klart vilket gymnasium jag skulle välja.
Kul att ha ett helt gäng med blivande sjuksyrror som provar på kite. Vädergudarna var med oss och bjöd på sol och lagom vind för träningsdrakar.
Som alltid så är det kul att komma hem en sväng. Även om det är svinkallt och när man behöver kita med tumvantar önskar att man kunder komma tillbaka till Brasilien snabbast möjligt.
Joao som kom till Sverige från Brasilien för första gågen och fick en lätt chock när jag tvingade ner honom i vattnet. Han anlände den 16 april och den 19 var det dags att sätta igång. Han fick order, om han skulle lära sig, så fick han lära sig nu. För senare skulle jag ha så många elever att jag inte skulle ha tid med honom, samt att det skulle bli väldigt tråkigt att bara sitta i bussen hela dagarna när jag kör kurser. Efter en ca 45 min bad han att få gå upp då han inte längre kände sina läppar. Ja, lite synd var det kanske om honom, som är van vid ett klimat där man går i boardshorts dag som kväll.
Som avslutning på en helt fantastisk resa i Sydafrika tog jag och Carla en tur upp på det stora och mäktiga berget som en gång hade lockat mig till SA. Det har varit så härligt att varje kväll kunna se solnedgången i havet och blicka ut över det mysitiska berget som ibland får en slöja av moln över sig. Jag och Carla lyckades pricka in en dag med fint väder. Vi stannade kvar för att se solnedgången där uppifrån. Det var grymt. Det såg ut som att solen badade i havet. Återigen super att få tillgång till Carla del Morals fina bilder.
Dagen efter var sista dagen och jag och Carla fick till en helt fantastisk downwinder från Sunset beach till Haaakgat. En riktigt lång och härlig downwinder, med superfina vågor. Det var en magisk avslutning på resan.
Första året jag var i Cape Town träffade jag Bobo. Han drog in sin dagskassa genom att pumpa kites, och jag blev faschinerad av hans livshistoria. Han berättade för mig att han och hans bror flydde ifrån kriget i Kongo. De valde mellan Sydafrika och Canada, och hamnade slutligen i CPT. Bobo hade kommit in i skolan där jag jobbade en dag och frågade om han kunde få en pump. Han började att pumpa kites och tjänade ca 10kr per kite han pumpade. Så klart att han blev sugen på att börja kita själv, men han kunde inte simma. När han berättade om floden som fanns där han växte upp som var full av krokodiler, kunde jag också förstå att lära sig simma inte var något alternativ.
Första året jag var i CPT försökte jag lära honom att simma. Körde först lite torrsim på en brygga och sen satte jag på honom en våtdräkt och min sele. Vågorna som bröt inne vid stranden var inte nådiga, så jag tänkte att det kunde vara bra att ha något att hålla i när vågorna sköljde över. Det gick väl så där bra:).
När jag kom tillbaka nästa år hade Bobo fått gå i simskola i en pool. Killarna på skolan hade påbörjat att köra kitekurser med honom. Jag fick äran att avsluta kursen med brädan. Det är inte lätt att lära sig brädstarter med en 3kvm och vågor som sköljer upp en på land stup i kvarten. Men Bobo klarade sig riktgt bra. Han kom upp lite iaf. Jag fick för ett tag sedan ett meddelande från honom på facebook, där han skrev att han nu har lärt sig att hoppa:)
Det här är en utav mina allra härligaste kiteupplevelser någonsin. Jag och Carla var ute på en liten eftermiddagssession som övergick i solnedgångssurf. Att få vara mitt ute på vattnet med fina vågor som rullar in och se solen också ta sig ett dopp var helt fantastiskt. Så härligt att vi inte ens kunde sluta efter solens nedgång. Vi fick för oss att vi skulle kita in till Cape Town, så vi hojtade till varandra ute på vattnet. Sen blev det nästan nån slags prestig, ingen utav oss ville vända först. Så vi bara fortsatte. Utåt var inte så farligt för solen hade gått ner i havet så det var inte så mörkt. När vi slutligen vände och åkte innåt, var det bäcksvart. Tur att det var fullt med lampor från alla restauranger och shoppar vid stranden så att vi såg vart vi skulle. Vi upptäckte nu också att vinden hade vridit rejält och var cross off. Lite små prirrigt blev det när man inte såg de stora vågorna bryta. Hade varit sådär kul om man fått en sådan över sig och sedan försöka bodydragga efter brädan i mörkret bland alla hajar:)
Slank med två bilder från Carlas lägenhet en annan kväll, var sån himla fin solnedgång då också. Ja, solnedgångar blir man bortskämd av i CPT.
