Carla min polare från Spanien fotade mig och en utav kidsen i projektet Eudazio Silva. Han är super grym:)

[Visa med PicLens]

Ja, vem har inte viljat haft en apa:). Loirinho en kille som brukade sälja mango till oss frågade mig en dag på gatan. Vivi, som de kallar mig i Brasilien, vill du inte köpa en apa. Han sa 50 real. Jag sa, nej 20 på skoj (ca80kr). Han sa, ja visst och vips hade jag köpt en apa utan att jag själv fattade det. Han fick heta Chico. Han var hur söt som helst, vara bara lite rädd i början. Frågan är bara vem som var mäst rädd första dagen, han eller jag? Ganska snabbt blev han tam och satt på mitt huvud så fort jag skulle gå någon stans. Det lustiga var när jag en dag fick frågan. Kissar han dig aldrig i håret. Nej, sa jag, för det hade han aldrig gjort. En halvtimma senare kände jag hur det blev aldeles varmt och blött i huvudet. Nedrans apa:)
Fasen vad jag saknar honom, han sova alltid ovanför mig i en liten hängmatta och på morgonen hoppade han ner och låg och kelade innan det var dags att upp och hoppa för att ha lite kitekurser eller kita själv.