Carla min polare från Spanien fotade mig och en utav kidsen i projektet Eudazio Silva. Han är super grym:)

[Visa med PicLens]

Ja, vem har inte viljat haft en apa:). Loirinho en kille som brukade sälja mango till oss frågade mig en dag på gatan. Vivi, som de kallar mig i Brasilien, vill du inte köpa en apa. Han sa 50 real. Jag sa, nej 20 på skoj (ca80kr). Han sa, ja visst och vips hade jag köpt en apa utan att jag själv fattade det. Han fick heta Chico. Han var hur söt som helst, vara bara lite rädd i början. Frågan är bara vem som var mäst rädd första dagen, han eller jag? Ganska snabbt blev han tam och satt på mitt huvud så fort jag skulle gå någon stans. Det lustiga var när jag en dag fick frågan. Kissar han dig aldrig i håret. Nej, sa jag, för det hade han aldrig gjort. En halvtimma senare kände jag hur det blev aldeles varmt och blött i huvudet. Nedrans apa:)
Fasen vad jag saknar honom, han sova alltid ovanför mig i en liten hängmatta och på morgonen hoppade han ner och låg och kelade innan det var dags att upp och hoppa för att ha lite kitekurser eller kita själv.

Som vanligt så drabbas jag av tur lite då och då i mitt liv. Den här gångn dök en svensk elev, Per Tranér, upp på Duro beach, kiteskolan som jag jobbade på i Cumbuco. Tror att han fotade maskiner eller något i sitt yrke, men blev lockad av att fota kitesurfare, med lite mer action. Han hade fotat några dagar innan och nu bad han mig komma ner till lagunen en eftermiddag så att han kunde få några foton på en tjej ockås. Det var ju bara att susa ner på en downwinder. Inte verje dag nån ber att få fota en.

Kidsen målar tackteckningar till världens bästa Ingegerd från restaurang Sundet på Koster, som sponsrade med en kite, en sele och en bräda till projektet.

Ni kan läsa mer om det sociala utvecklings- och kitesurfingprojektet som jag startade upp denna säsong med kidsen i Cumbuco under ”Projekt Brasilien”. Det var en otroligt spännande resa. Och som tur var fick jag lite draghjälp av Realce Cumbuco som är ett svensksponsrat projekt i Cumbuco. Nedan kommer några bilder från första träffen och när de bygger ihop brädan som Ingegerd donerade.

Här kommer några härlige bilder på tre ungar som glatt beskrev för mig att deras mamma hade sytt en kite till dem.

De fyra månaderna som jag bodde i bussen humlan hemma i sverige gick fasansfullt snabbt. Utan att jag knapt hann längta så var jag på hotelet i Lisabon där jag skulle mellanlanda innan jag kom hem till brasilien. Ja, det kändes faktiskt som att komma hem när jag kom dit. Lilla 5 åriga Daniel som jag kom riktigt nära föra året började gråta när han såg mig och det ropades ”Vivi”, som kidsen kallade mig, hej vildt på gatorna.

Jag träffade Mirjam som bor och är uppvuxen på koster när jag tillsammans med Mårten och några till skulle kita runt Marstrand under swedish match. Mirjam som hade bärjat sälja surfkläder från hennes favvo plats Hawaii frågade om inte jag kunde komma ut och hålla lite kitekurs på koster för att få mer ”surfkänsla” på ön. Varför inte tänkte jag. Hade aldrig varit där innan och hade inte så stor aning om det skulle gå och kita där, men tänkte att det här var ett uppdrag som passade Wild Kite Life perfekt. Bara resan upp var ju helt underbara. Hade glömt att det var så sjukt vackert när man kör in vid strömstad, med dessa höga berg som stupar rakt ner i havet. Sen att bli hämtad med sin utrustning av Mirjam och hennes bror i en liten båt som körde oss ut till ön kändes hur coolt som helst. För att sedan bli skjutsad på flakmoppe till det charmiga lilla hus där jag skulle få bo.

På en liten hamburgebar satt vi senare och väntade in alla som skulle vara med på en ”prova på” dag. Det var helt vindstilla men medans vi rörde oss ut till spoten så började brisen kicka in och det gick super att flyga träningsdrakar. Alla som var med var sugna på att fortsätta kursen dagen efter. Dessvärra hade vi inte så mycket vind så det blev lite genomgång av teori och självräddningsövningar. Istället blev de inbjudna att komma ner till Varberg och fortsätta en dag när det blåser.

Det var inte bara fantastiskt kul att få komma till Koster, jag hade också turen att få träffa på världens bästa Ingegerd. Jag berättade lite om det projekt som jag ville starta i brasilien med de söta kidsen som växer upp under lite mindre bra förhållanden. Hon tyckte att ideen om mitt projekt lät så bra så att hon sponsrade med en kite, bräda och sele till kidsen. Så om ni vill ha ett tips på något kul att göra i sommar så tycker jag att ni skall besöka restaurang sundet på koster och äta en fantastisk måltid hos Ingegerd som tack för att hon har ett så sort hjärta.

Wild Kite Life drog igång och sen var det ju svårt att kalla sig själv för kitare. Det var mycket skriva mail, och prata i telefon. Mina klätterkompisar var galna på mig, som stod mer och svarade på kitefrågor i telefon än säkrade dem när de skulle klättra. Och så fort det var vind så stod jag bredvid och gav tips på hur man kan göra för att bemästra kiten istället för att själv leka. Även om jag många gånger kände stor saknad efter att kita upptäckte jag hur kul det var att instruera. Ibland åkte jag ifrån mitt andra jobb där jag varit i 3 dygn utan att lämna byggnaden och var helt slut. Inte ett dugg sugen på att åka iväg och ha kitekurs. Sen stod jag där ute på vattnet och kunde inte sluta le. Det är ju så sjukt härligt att få träffa människor som är så motiverade att göra något som är kul. Snacka om lyxjobb.

Det var kärlek vi första ögonkasten, när jag blev hämtad på flygplatsen av det som skulle bli mitt nya hem i de 4 månader jag skulle vara hemma i Sverige. ”Humlan” fick hon heta. Efter att hon blivit inredd var det dags att skriva ihop alla sidor till hemsidan och sedan snabbt rulla igång skolan.

Då fick man helt plötsligt en bonusresa utöver sina 4 månader i brasilien och 2.5 i sydafrika. Egypten nästa, lustigt hur jag kom på mig själv att säga ”Och så åkte jag ”bara” 3 veckor till egypten” som om 3 veckor vore ingenting. Jag drog en sväng till Safaga först för att kita lite innan jag åkte till El Gouna där jag skulle gå instruktörsutbildningen. Safaga var igen höjdare för mig. Största anledningen var att det inte blåste. Och är det ingen vind så blir ju det sociala viktigare. Jag bodde lite utanför Safaga och det var svårt att träffa människor. Fanns bara några all inclusive hotell som jag inte ens försökte besöka. Sen att vara ensam blond tjej i Safaga var inget roligt. Jag har ju rest runt rätt mycket i världen men det här och Tanger i Marroco är det två platser jag gillar aldra minst utifrån att jag blev respekterad lika med 0. Men när jag tittar på korten så ser jag ju att det fanns en hel del kul att hitta på förutom kite, lite snorkling, kamelridning och paintball som var riktigt adrenalinkuuuuuul!

Tillslut kom vinden och då började självklart instruktörsutbildningen. Jag hade förflyttat mig till El Gouna nu. Det kändes som paradiset i jämförelse. Och att vinden nu kom gjorde inte så mycket för utbildningen var toppen. För mig kändes det som om alla bitar föll på plats. Inte för att det var så himla mkt nytt, men bara att få lite struktur och framför allt så var det rätt skönt att få sitta i skolbänken igen och bar få ta in. Och en specialanpassad sådan efter som vi alla nog var lite skadade med mer eller mindre konsentrationssvårigheter när det fladdrade hårt i vår lilla sal av torkade palmblad.

Neil Goodbold som var min examinator var en helt fantastisk människa. Fasen vad kul det är när man träffar folk som är inspererande. När diplomet var mottaget så började semestern igen:) Och vinden fanns kvar:)

Jag hade haft lite småtankar om att stanna kvar och jobba i egypten, men precis innan jag drog, bestämde jag mig för att efteråt vända hem till sverige för att starta upp en kiteskola. Och strax innan det var hemfärd så snubblade jag över namnet som bara kändes klockrent Wild Kite Life. Det kändes verkligen som jag, det var ju så jag levde och ville leva. Lagom innan jag reste hem till sverige löste sig även boendet för mig. Jag hade hyrt ut min lägenhet för att spara ihop pengar, men hittade en grym volkswagen buss på steffo.nu, surfforumet som jag brukade hänga på. Skickade ett meddelande till mamma och ”beodrade” henne, ring snbbt och köpa den.

När jag åkte hem från egypten var jag nästa lite besviken över att jag hade bestämt mig för att jag skulle åka hem och strata upp en kiteskola, jag hade blivit erbjuden att stanna kvar och jobba som instruktör på kitesafari, vilket lät skitkul. Åka runt till massa öar med plattvatten och kite och hålla kurser. Kan det bli mer paradis än så. Men så här i efterhand så är jag så sjukt glad att det blev WKL och inte safari. Så jäkla kul det var att starta upp ett eget företag. Fasen det är rätt schysst att sitta och sumera tiden som varit. Det känns ungefär som att man är där då fast har svaren för framtiden.

Det var i sydafrika det hela började. Mina sista veckor där var ett helvete. Det var slutet på en 7 månaders lång resa där jag förälskat mig i Brasilien och skulle under alla omständigheter ta mig tillbaka dit nästa höst. Jag hade bara ett problem INGET JOBB att komma tillbaka till. Och hur i helsike skulle man kunna tjäna ihop pengar för att resa igen. Alla tipsade mig om att jag skulle bli kite instruktör och jag sa, aldrig i livet. Jag skall inte jobba med min hobby. Men så en dag efter ett snack i hängmattan på det grymma hostelet Salty Crax i Bloubergstrand så lyckades min lifecoach Melvyn övertala mig. Och så här ett två senare så är det det grymmaste val jag någonsin gjort. På två dagar så hade jag bokat om min hemresa till lite tidgare för att kunna dra till Egypten för att utbilda mig till kite instruktör. Pappa trodde nog att jag hade fått en knäpp. Första reaktionen var, är du verkligen säker på att du skall göra det här. Ja, sa jag tror precis att det här är min grej. Och sen var det inte mer med det, både mamma och pappa stöttade mig i mitt beslut. Trots att jag då var 26 år så är det alltid så himla mkt skönare att bara få känna att ens föräldrar tror på en. Strax där efter var det bara bye bye till sydafrika, jag tror egentligen inte att jag uppskattade landet förrän när jag kom hem. Jag hade för mkt andra saker som snurrade i skallen. Men Sydafrika är ett grymt land. Gillar man outdoor så har de allt. Hann med grym Kitesurfing, klättring och MTB.